I will never speak of days cause I know you won't count them.
No we have never grown a day from the poison we shared.
Love
Steady walking but bound to trip.
Hej. Idag har jag och min man flängt uppe runt Trollhättan. Men nu blire jobb. Och litervis med kaffe.
Annars då? Grått? Blött? Tråkigt? Ja. Ibland undrar man ju asså. Vafan det är man sysslar med då man inte längre befinner sig i den 3 veckors långa sommaren som moder jord kanske lyckas skramla ihop och som vi glatt ska uppskatta... utan sitter här på halvkalla västkusten av Sverige och liksom..... och nu? Ja, nu börjar det som kallas höst/vinter ya know med vackra löv och halv-varma höstdagar i solen med designbrillorna på med en latte bah. Eller med knastrande snö under fötterna och så kallt att man kan använda sin svendyra dunjacka och verka lite viktigare. In my ass. Jo, alltså att det finns fina höstdagar, absolut, kolla bara förra veckan. Underbart!!! Men... idag. Och igår och dagen innan det? Och imon. Ja. Höst. "JÄVLA bitterfitta denna bruden alltså" tänker ni men det kan ni sluta upp med för jag vet att ni tänker det samma. Men sen måste jag ju erkänna att det är gött med årstider, men vi lever i någon slags illusion om att, när det är juni, juli, augusti - ja då är det sommar och sol och korta kjol som gäller. Och så har vi september, oktober, november - vackra höstdagar. Och sen raka vägen in i vinterlandskapet med pullkor och facklor och grejer.... ÄHM. NOPE. Tyvärr alltså, Det funkar inte riktigt så. Vilket suger. För annars älskar jag det. Men jag är inte lika entusiastisk till detta väder. Och ungefär 42 av 52 av årets veckor ser ut såhär. I alla dess former. Storm. Mindre storm. Blommdusch. Regn. Monsun. Ja. HAHA. Nej snart orkar inte jag själv med mig själv. Men ibland måste man änna va. I vilket fall så utvecklade jag dessa små tankar idag då vi såg ett program från Jamaica igår. Där har allt en färg. Hela landet (utseendemässigt) är en regnbåge. Träd, frukter, kläder, hus, pubbar, bilar.... Då jag gick i min ensamhet i regnet på en gata i en liten stad och skulle kila in på en känd klädbutik och det var helt tomt? Jag vågade ju fan inte gå in. Butiksbeträdena stod och glodde på mig genom fönstret. Så dött. Alltid så jädrans dött här på våra gator under dessa månader. Förutom runt jul. Kul liksom.Varför är det så??? Under dessa tre veckors sommar som vi får lite sådär utspritt på 4 månader blir vi som tokiga. Måste ju leva livet. Så man kanske kör slut sig själv? Och nu tillåter vädret en att gå i ide resten av året? Jag vill leva hela tiden. Men man blir ju tyvärr en spegel av vädret och samhället kring det. I alla fall JAG. Sen ska jag inte klaga för mycket. Finns folk som skulle göra allt för detta regnet jag nu spyr på. Så ibland måste man tvinga sig själv att tänka en extra tanke. Jag kan ju dricka vatten när jag är törstig. Tack vare detta otroligt tråkiga väder.
Förutom väder och vind har min hjärna idag bestått av andra tråkigheter. Sånt man inte riktigt orkar tjöta om. Så jag valde den enkla vägen helt enkelt. Bara jag fick skriva av mig. Tack. Och tja.
//\/\\
Okej. Tröttheten sitter djupt in i benmärgen och in i själva själen med världens järngrepp. Vill känna den piggheten på morgonen... Men det har jag inte gjort på typ 6 månader. Kulikul. Och jag vet inte vad jag ska skriva haha. Vad fan skriver man? Man bara babblar antar jag? Måste man ha så jävla meningsfulla inlägg? Nej. Är fanimej jädrans trött på det här med bloggar. Feel me? Det känns ute liksom. Och här sitter jag. Men jag sitter ju inte här och skriver goja för någon annan. Nej jag skriver ju för mig själv. För att det är sjukt sköjjigt att vandra tillbaka i arkivet. Men så är det väl då alla andra tänker också? Att de bloggar (ursäkta men det ordet... bara det stör mig. Snart i samma nivå som "Dagens outfit", "dagens" eller ännu mer "todays outfit", "todays"... amen liksom KOM IGEN... så sa man 2008 typ???) för sig själva? Men helt ärligt känns det ju inte så när de knäcker ur sig att de har gjort något för "mina kära läsare" Ähm. Nä asså jag vet inte. Jag är verkligen en sån bitterfitta nu va. Men tjenare tjenare tröttnar inte folk????? Är det bara jag som himlar med ögonen när jag läser vissa bloggar, som ska vara "professionella"? Hur i helvete kan en"blogg" vara "professionell" (alltså att man tjänar pengar på det man ägnar din tid åt så man kan köpa sig mat och äta sig mätt och ha tak över huvudet) när det enda bruden slänger upp på Internet är massa jävla duckface-bilder, eller vad för kläder hon "shoppat idag", eller att hon dricker te/kaffe???frågetecken För mig är det verkligen ett helt utflippat fenomen. Något är ju allvarligt fel (ingen nyhet dock) i detta såkallade samhälle ifall människa kan tjäna riktigt bra med pengar BARA genom att lägga upp en bild på sig själv. Eller vad för deo hon använder. Eller avokadon hon åt förra veckan. Det i proportion till vad tillexempel en lärare får för lön. En lärare som är typ hela byggstenen i ett samhälle. Jag kan förstå att en människa tjänar pengar, bra pengar, på att skriva en blogg då det kan handla om något som är relevant. Att personen i fråga skriver om något vettigt. Politik eller vad fan som helst som ändå har något syfte med själva skrivandet. Sen att det finns tusentals oseriösa bloggar, som min, som inte tjänar stora summor pengar är en sak. Då kan man vara hur osriös man vill. Skriva om vad man vill. Lägga upp vad för toffs man har i hövvet eller vilken tandbortse man använder. Jag bryr mig inte. Men ska man tjäna mer än vad de flesta med "riktiga" och viktiga jobb har då får man fan langa något vettigare än en tröjja på en galge.... TYCKER JAG.
Nu ska jag jobba. Tja.
▲
Boom 2012
Lycklig tjej ser vi där. Ibland är livet så overkligt underbart måste jag ändå erkänna.
