☀
jag i vackraste Ungern
Tjobre. Mjölkig himel idag. Danke. Idiots. Men ni drar inte ner mig. Ni snarare lägger ved på elden. Snart har vi en redig, het och vild brasa här mina vänner. Vi samlar den där veden tillsammans. Det brer ut sig. Ni har ingen chans att släcka den. Jag lovar er. Vår brasa sprider sig.
Trött men ändå rätt glad. Rastlös. Mer än vanligt.
Igår grät jag av lycka. Asså verkligen grät. Jag tror aldrig att det har hänt mig på det sättet innan. Man har fått tårar i ögonen för att man kanske har varit så glad och skrattat så mycket så det rinner nån tår eller två. Eller hur? Men nu grät jag. Så mycket att jag inte kunde prata. Det var rätt absurt. En sån otroligt överväldigande våg av känslor svepte genom hela mig. Av lycka liksom... Wow säger jag bara.
Love n Light
"Do not get upset with people or situations. Both are powerless without your reaction..."
Första besöket i Budapest i somras. På Chain Bridge mellan Buda och Pest.
Hej där. Hur mår världen och dess väsen omkring mig? Själv mår jag bra. Bara lite trött idag. I kroppen, i huvudet och rent psykiskt. Men bra mår jag. Och det är väl bra.
Vi börjar så smått rulla in i höst. Känslan när man går ut ur porten på morgonen och möts av klarblå himmel, med en frisk och lite småkylig luft som fyller lungorna... Otroligt härlig. Finns det något vackrare än en solig höstdag? Kanske.. (jo) Men ni måste ändå erkänna att hösten inte är så himla usel, (detta uttalande får jag ångra om en månad när jag ramlar ut ur porten och blir piskad med regn med 8 grader i luften + vind = -20. Ångest) tänkde vackra löven, dofterna, energin och det lite lugnare gunget i vardagen. Ja detta blir nog första veckan då jag faktiskt saktar ner efter sommaren och små fåglar viskar till mig att de också känner att det räcker med att vara efterbäng nu. Snart är vi tillsammans på jorden igen. Det kommer att bli vackert. Jag ser fram emot en höstig paus. Man behöver skutta små steg på planeten ibland för att verkligen få möjligheten att lyfta ordentligt från den när det är tid för det. Det blir fint. Jag är så tacksam för den här våren, sommaren och sensommaren. Vilket äventyr. Eller föresten hela detta året. Eller kanske redan från förra året. Förra sommaren och sensommaren. Asså ja... underbart... men det har varit en del turbulens men oj vad man blommar ur skit. Det är faktiskt rätt intressant hur man kan förvandla tragiska händelser, besvikelse och aggression till något väldigt energirikt med en otrolig livskraft. Det är som att slänga gödsel på mig och min kropp och mina älskade livskamrater. Och någonstanns i den här blommningen förstår man vikten av att fösöka ta sina chakran i hornen och tänka bortom ens påhittade gränser. Vilken resa man kan göra i detta universum. Om man vill. Och jag vill och därför gör jag det. Jag joinar universums komplexa dans. Svåra, men otroligt lärorika steg. Men man lär väl sig aldrig riktigt hela koreografi. Men det kanske inte är tänkt så heller. Men det återstår väl att se.
Igår var det min, underbara, älskade och saknade, mormors födelsedag och jag skänkte kraft i form av tankar, men kände att jag fick extra mycket tillbaka och det tackar jag djupt för... Jag gjorde en grej igår som är otroligt stort för mig men som utåt sätt inte är speciellt anmärkningsvärt. Jag var nästan mer slut mentalt innan än efteråt. Men under själva grejen är jag nästan helt lugn. Nästan lite knasigt lugn tyckte folk. Som om jag får energi av det. Jag förstår inte det med mig. Jag till och med ler och fnittrar ibland. Tack för den gåvan eller nåt. I vilket fall så kommer jag aldrig att glömma gårdagen. Förhoppningvis på ett glatt och nöjt sett. Men det återstår garanterat att se.
Vi börjar så smått rulla in i höst. Känslan när man går ut ur porten på morgonen och möts av klarblå himmel, med en frisk och lite småkylig luft som fyller lungorna... Otroligt härlig. Finns det något vackrare än en solig höstdag? Kanske.. (jo) Men ni måste ändå erkänna att hösten inte är så himla usel, (detta uttalande får jag ångra om en månad när jag ramlar ut ur porten och blir piskad med regn med 8 grader i luften + vind = -20. Ångest) tänkde vackra löven, dofterna, energin och det lite lugnare gunget i vardagen. Ja detta blir nog första veckan då jag faktiskt saktar ner efter sommaren och små fåglar viskar till mig att de också känner att det räcker med att vara efterbäng nu. Snart är vi tillsammans på jorden igen. Det kommer att bli vackert. Jag ser fram emot en höstig paus. Man behöver skutta små steg på planeten ibland för att verkligen få möjligheten att lyfta ordentligt från den när det är tid för det. Det blir fint. Jag är så tacksam för den här våren, sommaren och sensommaren. Vilket äventyr. Eller föresten hela detta året. Eller kanske redan från förra året. Förra sommaren och sensommaren. Asså ja... underbart... men det har varit en del turbulens men oj vad man blommar ur skit. Det är faktiskt rätt intressant hur man kan förvandla tragiska händelser, besvikelse och aggression till något väldigt energirikt med en otrolig livskraft. Det är som att slänga gödsel på mig och min kropp och mina älskade livskamrater. Och någonstanns i den här blommningen förstår man vikten av att fösöka ta sina chakran i hornen och tänka bortom ens påhittade gränser. Vilken resa man kan göra i detta universum. Om man vill. Och jag vill och därför gör jag det. Jag joinar universums komplexa dans. Svåra, men otroligt lärorika steg. Men man lär väl sig aldrig riktigt hela koreografi. Men det kanske inte är tänkt så heller. Men det återstår väl att se.
Igår var det min, underbara, älskade och saknade, mormors födelsedag och jag skänkte kraft i form av tankar, men kände att jag fick extra mycket tillbaka och det tackar jag djupt för... Jag gjorde en grej igår som är otroligt stort för mig men som utåt sätt inte är speciellt anmärkningsvärt. Jag var nästan mer slut mentalt innan än efteråt. Men under själva grejen är jag nästan helt lugn. Nästan lite knasigt lugn tyckte folk. Som om jag får energi av det. Jag förstår inte det med mig. Jag till och med ler och fnittrar ibland. Tack för den gåvan eller nåt. I vilket fall så kommer jag aldrig att glömma gårdagen. Förhoppningvis på ett glatt och nöjt sett. Men det återstår garanterat att se.
Hoppas ni mår bra.
Love and Light
