Birds born in a cage, thinks flying is an illness.
Nämen hej. Det var ett bra tag sedan sist. Två år. Shit. Ja, men det finns väl vissa förklaringar till att det ekat tomt här. Sedan förra inlägget har det hänt en del. Såklart. Men inte allt för mycket kan man väl säga. Men en del. Shit vad dåligt minne jag har. Livet liksom susar förbi en. Jobb rullar på i bra fart. Livet lika så. Men kan väl rabbla lite resor och annat kul som hänt sen sist.... *tänker*....haha....
Vi drog iaf som vanligt til Frankfurt. Fett kul som alltid. Sen kom la sommaren (glömt en hel del här säkert men men...) Först hade vi väl Forst Star. Underbart vackert. Sen drog jag och K till Ibiza igen. Epic. Sen vart det roadtrip med Melissa. Kiel, Berlin mötte upp våra vänner och gjorde staden osäker. Vidare mot Verbier och Elin. Hade några riktigt härliga dygn där med bärsande i Alperna, bommar i huvudet, lite puff på prommen ner för bergen och dans in på småtimmarna med MF 1 och MF 2. Fantastiskt.
Drog vidare mot Köln och en fantastisk festival, bara jag och min kärlek. Bästa ever. Sen hemåt. Jobba nån vecka och sedan vidare mot Boom med alla våra knasiga och trasiga vänner. Fördjävla bra, varmt, och jobbigt. Tänk er att behöva sitta och jobba under en korkek (ja, en faktisk korkek) mitt under climax på en av de bästa festivalerna vår planet har att erbjuda. aka ÅNGEST.
Mjaaa... vad kom efter det då, sensommaren och vi for till Köpenhamn flera gånger för jobb och annat. och vi hade den varmaste septemper på 50 år. Den e go. Riktig indiansommar var det.
I oktober drog vi till Öland för spa med A och M. I november bytta vi kontor! Yey!
Vintern bjöd inte på nåt annat än jobb, förutom en grym jävla helg med min kärlek uppe i sthlm. En av de absolut bästa konserterna vi varit på. Lite shrom och dans och första advent.
Jag fyllde 25 :) Sen kom 2017 och den första resan var inte den roligaste. Vi fick åka till Belgien för begravning av Kristoffers släkting. På nåt sett var det en väldigt härlig helg med mycket skratt och kärlek i allt det mörka.
Vi drog till Köpenhamn för Iboga fest med alla galningar. Jag fick magkattar från HELVETET så medan alla andra knasade runt, låg jag och spydde och kved på hotellrummet... KUL.
Sen kom våren och vi började ÄNTLIGEN härja med vår Märta. I april drog vi till Frankan igen. Galet kul som vanligt och våren hade anlänt <3. Den 26 april kom tvilling hem från Verbier <3 och i samma veva även K's systeryster hem från åre. Den 4 juni var det babyshower för Emelie och bebis i magen <3. Den 10 juni drog vi till Skagen med ett riktigt gött gäng och firade K's mamma som fyllde 60! Sjukt kul.
Sen började den riktiga renoveringen av Märta. Motor och invertes. Mamma fyllde 60 och vi firade med dunder och brak i Onsala! Vi fortsatte slita med Märta in i sista jävla minuten innan vi rullade på Kielfärjan tillsammans med vår VW MAFFIA! Märta och Klara började sin resa ner mot Ungern och den gick rätt smärtfri ändå (haha...) Och sen vankades Ozora med bästa gänget ever. Sen hemåt igen. Jobba jobba i EN VECKA sen for jag, K och JJ till Amerikat. Och samma jäkla dygn som vi åkte föder Emelie deras ÄLSKADE lilla pojke. DOG TYP. Road trip. San Francisco, Oregon och Oregon Eclipse Festival (nuff said) Yosemite nationalpark, Fear and loathing in Las Vegas, Los Angeles, Sequoia nationalpark. FACKIN EPIC.
Sen drog jag och K till Vilnius. Åt gott, myste runt och dansade i en stor övergiven kåk (kåk och kåk, näst intill palats) som låg uppe på den högsta höjden av Vilnius. Rave med en massa Litauer är inte helt fel.
Sen vankades det jobbresa till Mûnchen i ett dygn. Riktigt intensivt men ännu mer kul. Tidigt flyg hem med Muchenöl kvar i kroppen och direkt till Morris dop <3
Efter nån vecka blev det överrasknings-helg i Warsawa för Joanna som fyllde 35. Haha. Technofest med en massa polacker... ja, det kan fan inte gå fel.
Och så vankades det födelsedag och jul. Och i början på januari drog jag och K till Bangkok och Koh Phangan igen. Finns alltid rum för Phangan. Koksnötter, chang, phad thai och techno med gamla och nya vänner. Underbart.
Herrejävlar vad det blev långt. Detta är mest för "eget bruk" haha för vem FAN skulle läsa igenom allt detta? Fick kolla egenom foton från mobilen för att komma ihåg vad man haft för sig, men jag har såklart hoppat över majoriteten av allt man har hittat på... Jag glömde att vi drog till USA och sen glömde jag dopet av min systerson....... asså..... inte okej. Och om jag glömde USA så glömde jag ju Morris födelse. INTE OKEJ FÖR FAN. Antar att det är mycket hela tiden... IAF ville egentligen bara kika in här, två år senare och kolla läget. Skriva av sig lite.
Annars då? Jodå. Ni vet, intensivt. Fick precis nån konstig känsla att jag precis vaknade. Alltså VAKNADE UPP. Ur nåt... Som om jag sovit en bra jävla stund. Sjukt vad creepy. wow.
Sitter på jobbet. Det snöar faktiskt utanför. Lite mysigt. Men vill egentligen inte sitta här. Absolut inget fel. Men egentligen vill jag vara på resande fot. Men kanske snart igen. Eller nåt. Vi får väl se.
Den där känslan är så obeskrivligt jobbig. Wanderlust. Så. In. I. Helvete. Alltid.... Hela. Tiden. Jag får liksom ALDRIG nog.
Vi drog iaf som vanligt til Frankfurt. Fett kul som alltid. Sen kom la sommaren (glömt en hel del här säkert men men...) Först hade vi väl Forst Star. Underbart vackert. Sen drog jag och K till Ibiza igen. Epic. Sen vart det roadtrip med Melissa. Kiel, Berlin mötte upp våra vänner och gjorde staden osäker. Vidare mot Verbier och Elin. Hade några riktigt härliga dygn där med bärsande i Alperna, bommar i huvudet, lite puff på prommen ner för bergen och dans in på småtimmarna med MF 1 och MF 2. Fantastiskt.
Drog vidare mot Köln och en fantastisk festival, bara jag och min kärlek. Bästa ever. Sen hemåt. Jobba nån vecka och sedan vidare mot Boom med alla våra knasiga och trasiga vänner. Fördjävla bra, varmt, och jobbigt. Tänk er att behöva sitta och jobba under en korkek (ja, en faktisk korkek) mitt under climax på en av de bästa festivalerna vår planet har att erbjuda. aka ÅNGEST.
Mjaaa... vad kom efter det då, sensommaren och vi for till Köpenhamn flera gånger för jobb och annat. och vi hade den varmaste septemper på 50 år. Den e go. Riktig indiansommar var det.
I oktober drog vi till Öland för spa med A och M. I november bytta vi kontor! Yey!
Vintern bjöd inte på nåt annat än jobb, förutom en grym jävla helg med min kärlek uppe i sthlm. En av de absolut bästa konserterna vi varit på. Lite shrom och dans och första advent.
Jag fyllde 25 :) Sen kom 2017 och den första resan var inte den roligaste. Vi fick åka till Belgien för begravning av Kristoffers släkting. På nåt sett var det en väldigt härlig helg med mycket skratt och kärlek i allt det mörka.
Vi drog till Köpenhamn för Iboga fest med alla galningar. Jag fick magkattar från HELVETET så medan alla andra knasade runt, låg jag och spydde och kved på hotellrummet... KUL.
Sen kom våren och vi började ÄNTLIGEN härja med vår Märta. I april drog vi till Frankan igen. Galet kul som vanligt och våren hade anlänt <3. Den 26 april kom tvilling hem från Verbier <3 och i samma veva även K's systeryster hem från åre. Den 4 juni var det babyshower för Emelie och bebis i magen <3. Den 10 juni drog vi till Skagen med ett riktigt gött gäng och firade K's mamma som fyllde 60! Sjukt kul.
Sen började den riktiga renoveringen av Märta. Motor och invertes. Mamma fyllde 60 och vi firade med dunder och brak i Onsala! Vi fortsatte slita med Märta in i sista jävla minuten innan vi rullade på Kielfärjan tillsammans med vår VW MAFFIA! Märta och Klara började sin resa ner mot Ungern och den gick rätt smärtfri ändå (haha...) Och sen vankades Ozora med bästa gänget ever. Sen hemåt igen. Jobba jobba i EN VECKA sen for jag, K och JJ till Amerikat. Och samma jäkla dygn som vi åkte föder Emelie deras ÄLSKADE lilla pojke. DOG TYP. Road trip. San Francisco, Oregon och Oregon Eclipse Festival (nuff said) Yosemite nationalpark, Fear and loathing in Las Vegas, Los Angeles, Sequoia nationalpark. FACKIN EPIC.
Sen drog jag och K till Vilnius. Åt gott, myste runt och dansade i en stor övergiven kåk (kåk och kåk, näst intill palats) som låg uppe på den högsta höjden av Vilnius. Rave med en massa Litauer är inte helt fel.
Sen vankades det jobbresa till Mûnchen i ett dygn. Riktigt intensivt men ännu mer kul. Tidigt flyg hem med Muchenöl kvar i kroppen och direkt till Morris dop <3
Efter nån vecka blev det överrasknings-helg i Warsawa för Joanna som fyllde 35. Haha. Technofest med en massa polacker... ja, det kan fan inte gå fel.
Och så vankades det födelsedag och jul. Och i början på januari drog jag och K till Bangkok och Koh Phangan igen. Finns alltid rum för Phangan. Koksnötter, chang, phad thai och techno med gamla och nya vänner. Underbart.
Herrejävlar vad det blev långt. Detta är mest för "eget bruk" haha för vem FAN skulle läsa igenom allt detta? Fick kolla egenom foton från mobilen för att komma ihåg vad man haft för sig, men jag har såklart hoppat över majoriteten av allt man har hittat på... Jag glömde att vi drog till USA och sen glömde jag dopet av min systerson....... asså..... inte okej. Och om jag glömde USA så glömde jag ju Morris födelse. INTE OKEJ FÖR FAN. Antar att det är mycket hela tiden... IAF ville egentligen bara kika in här, två år senare och kolla läget. Skriva av sig lite.
Annars då? Jodå. Ni vet, intensivt. Fick precis nån konstig känsla att jag precis vaknade. Alltså VAKNADE UPP. Ur nåt... Som om jag sovit en bra jävla stund. Sjukt vad creepy. wow.
Sitter på jobbet. Det snöar faktiskt utanför. Lite mysigt. Men vill egentligen inte sitta här. Absolut inget fel. Men egentligen vill jag vara på resande fot. Men kanske snart igen. Eller nåt. Vi får väl se.
Den där känslan är så obeskrivligt jobbig. Wanderlust. Så. In. I. Helvete. Alltid.... Hela. Tiden. Jag får liksom ALDRIG nog.
Men om min själ ska orka och inte självdö, så är det ignoransen som får kicka in. Ignoransen av det jag longing for. Antar att det är ett rätt så beprövat knep på vår jord. Aka drömmar som aldrig går i uppfyllelse och man alltid vetat om att de inte kommer att göra det. Som sagt. Rätt kämpigt för själen. Life's a bitch and....
Nej. har inte tid att sitta här och klaga igen. Shit vad patetiskt.
CIAO.
Phangan
PhanganNämen hejsan. Nu var det ett jädrans tag sedan asså... Det har hänt en heeel del. Såklart (haha) va? varför skriver jag så. Neeeeejdå. Alla har suttit under en sten sedan jag skrev. Nope. Men det är 2,5 månader sedan jag härja runt här inne... Vi har varit iväg. Det var superhärligt på alla vis. Förutom massor av hälsostrul. Men det är annan sagohistoria. Den håller på att skrivas. Idag är det lördag, veckans tråkigaste dag i MITT LIV. Iaf. Idag är det sååå fint väder. Sisådär 3-5 grader har det nog varit nu under dagen. Frost på natten och mogonen. Heeelt torrt på vägarna, vilket i mitt lilla hjärta signalerar VÅR! Fantastico. Träffade världens finaste Emelie förut på hennes jobb. Tog en kaffe och tjötade... disk bland annat haha. De var fint det. Fick mig en love n happines booost. Vilket aldrig sitter fel. Sjuka har vi varit denna vecka. Kristoffer typ hela, jag bara i torsdags... Men det börjar ordna upp sig. Ingefära och gurkmeja ftw. PÖNKT. Hade en sån supermysig dag, em och kväll med mamma igår. Hon är världens vackraste varelse.
Ikväll ska vi fixa lite praktiska saker. Så som flygisar dit vi planerat att skutta runt i sommar.
Nu är det finfin musik på. Sitter i min """blögghörna""" haha så kul. Gick tillbaka i bloggen några år.... wow. Så mycket känslor. Det bara flööööög runt kärlek, ångest, irritation, längtan, ånger och förväntan genom rummet. För att inte tala om skratt och drömmar. Så intressant med livet. Man samlar på sig maaasssorrr av saker. Som man ba kan kika på lite ibland... Så kul, lärorikt men kanske framfrallt smärtsamt. Varför vet jag inte. Min farfar sa när jag och Elin fyllde 20, att "nu går det fort Anna lilla" "Det känns som igår jag var 20" och en väldigt väldigt serisöt och menande blick... Ja bahh ääää danke fafa. Men det har ändå suttit kvar nånstanns. Att livet liksom shoooofff!!! förbi kompis, sorry, du hade dina tåg men aa... vad ska jag säga, sorry, next time. Nejmenjustdeee det finns ju inte ett "next time" här inte. Inte i människolivet. Eller inte i min värld. Take i or leave it. Men nånstanns så har jag en sådan stark stark tro att inget händer av slumpen. Dont panic. Whats meant to be, will always find a way. Så take a chill pill och flyg på bara. KBK. Det. Löser. Sig. Alltid.... Hur det än löser sig så gör det, det alltid. Så vackert väder. Så otroligt vackert väder. Kristoffer jobbar och jag sitter inomhus. Har ju varit ute och gått länge men ändå. Ja, det var ju det jag sa. Tråkigaste dagen på veckan. Men som ni vet hatar jag veckodagar. Jag klarar inte av dooooom. Jag har så svårt att infinna mig i detta f*cking system. Det är inget för mig. Hydda på ilha****** snart typ. Pallar inte. Att ruta in sig. Man ba va? Q fackin ue? Nooo danke.
Ikväll ska vi fixa lite praktiska saker. Så som flygisar dit vi planerat att skutta runt i sommar.
Nu är det finfin musik på. Sitter i min """blögghörna""" haha så kul. Gick tillbaka i bloggen några år.... wow. Så mycket känslor. Det bara flööööög runt kärlek, ångest, irritation, längtan, ånger och förväntan genom rummet. För att inte tala om skratt och drömmar. Så intressant med livet. Man samlar på sig maaasssorrr av saker. Som man ba kan kika på lite ibland... Så kul, lärorikt men kanske framfrallt smärtsamt. Varför vet jag inte. Min farfar sa när jag och Elin fyllde 20, att "nu går det fort Anna lilla" "Det känns som igår jag var 20" och en väldigt väldigt serisöt och menande blick... Ja bahh ääää danke fafa. Men det har ändå suttit kvar nånstanns. Att livet liksom shoooofff!!! förbi kompis, sorry, du hade dina tåg men aa... vad ska jag säga, sorry, next time. Nejmenjustdeee det finns ju inte ett "next time" här inte. Inte i människolivet. Eller inte i min värld. Take i or leave it. Men nånstanns så har jag en sådan stark stark tro att inget händer av slumpen. Dont panic. Whats meant to be, will always find a way. Så take a chill pill och flyg på bara. KBK. Det. Löser. Sig. Alltid.... Hur det än löser sig så gör det, det alltid. Så vackert väder. Så otroligt vackert väder. Kristoffer jobbar och jag sitter inomhus. Har ju varit ute och gått länge men ändå. Ja, det var ju det jag sa. Tråkigaste dagen på veckan. Men som ni vet hatar jag veckodagar. Jag klarar inte av dooooom. Jag har så svårt att infinna mig i detta f*cking system. Det är inget för mig. Hydda på ilha****** snart typ. Pallar inte. Att ruta in sig. Man ba va? Q fackin ue? Nooo danke.
Aja. Carbon på och röra lite på höfterna. Behöver jag danstillstånd tro?
Harebrahaj
Ni kan ha det.
Här har ni mig. I precis detta nu. Och sådär känner jag mig. På ett ungefär. Hade jag verkligen lagt manken till att förska ge mig på ett försök till att få till min sinneställning i någon form av konst i form av ett foto.... hmm. Då hade vi fått ligga i lite. Bomber och granater i kanske nån 3d film? haha. Woooow. Jag är som ett stort fett frågetecken här.... Väldigt mycket som snurrar nu. Mycket omkring mig som framträder väldigt märkligt på olika sätt. Så jag sitter här nu... fundersam samtidigt som knasiga tankar värvas med gapflabb... Helt ärligt börjar jag snart undra.... Är det mig det är fel på? Såklart anser ju inte JAG det... Men någonting stämmer ju inte riktigt. Det är ingen samklang här alls just nu. Nåt står inte rätt till. Jag kanske har en del i det men... nope. Frågetecknet där igen. haha... Jaja. Tiden eller nåt får väl visa mig. Eller kan nån domare komma och säga vad det är som försigår.... dömma ut alla frågetecken och säga vad som gäller... Antar att ni inte fattar ett jädrans skvatt. Nej.
Jag är så oförklarligt trött på vissa människors sätt att hantera vissa saker. Trött på vissa människors sätt att prata med mig. Trött på vissa människor sätt att lyssna på mig. TRÖTT på vissa människors sätt att respektera mig. Så otroligt trött. Så det där med den dommaren. Frågetecken kring väldigt mycket. Hade vart skönt att höra att man inte är en jävla toka. För helt ärligt så får man ju nästan för sig det. Men återigen nej. Det är ju inte så. Jag upplever i vissa sammanhang, med vissa människor att bristen, eller SAKNADEN på respekt, ett öppet sinne, nyfikenhet och livslust är total. Och jag finner det rätt jobbigt med att handskas med det och helt ärligt... acceptera det. Jag trodde jag hade nåt någon form av gräns... ett tak av känslor kring sånt som rör detta. Att jag liksom lagt locket på. Inga droppar över bägaren. Men.... så slås man av det "faktum" att vi faktsikt lever i en död värld. Vi är zombies hela bunten. Och shit vad det är skrämmande. Som en brud sa på tv idag, i stil med "Jag upplever att Hunger Games skildrar en samtid, snarare än en framtid". Mjaaaaoooo friiiiends. Ta in den fjuttiga meningen.
Som jag sa till en person nyss.... Med det sättet du tänker på, slår ner på "påståenden" och FAKTA (som hen överhuvudtaget inte ens vet någonting om) och funderingar från min sida är helt perfekt. Ett pratkexemplar på hur de vill att vi ska tänka och hur vi ska agera och hur vi ska FÖRSVARA det vi har idag, hur vi lever idag och hur vi låter oss själva bli offer för det samhället vi själva tror oss skapa, som egentligen är extremt utveckald och kalkylerad mall på hur en stor massa världelösa människor ska hållas i chack och undan ljuset. TOTAL IGNORANS. TOTAL AGGRESION mot människor som tänker utanför zombieboxen. Ja, det låter lite hårt, kanske töntigt, but so be it. Det råder en TOTAL HYPNOTISERING på den här planeten. Och alla önskar det. KRÄVER det. Och det skrämmer ihjäl mig. Jag är rädd på riktigt. För ER. När man bara pratar lite lätt om UPPENBARA ting och får ett bemötande som är likt en treårings som inte vill äta upp grönsakerna. Vägrar att ta in det man säger, eller ens ACCEPTERA att det sägs. TILLÅTA att det sägs.
Jag flinar nästan nu. Inre oro, besvikelse och känslan av att vara... övergiven ter sig i skratt. Näst intill hånflin. Vill ingen höra? Då behöver ni inte. Skit it. Go on with your perfectly controlled life.
Nej jag orkar inte sitta här och smattra på burkjäveln. Och detta lönar sig inte. Jag är för trött på detta. Wake the fuck up är det enda jag har att tilläga. Jag önskar er inte ens frid och fröjd. Ni kan fan ha det.
Nu ska jag gå och fortsätta att inte göra någonting åt någonting jag bryr mig om. Bra sitta och glo in i en vägg. Fortsätta med att inte engagera mig, utbilda mig själv i timmar och åter timmar, och fortsätta med att inte prata om- och sprida viktiga saker som angår alla individer på den här jorden. Yes. Det ska jag fortsätta med.... där är väggen!! Hare bra haj.
(Såhär osammanhängande blir det i stundens hetta... men väggen var det ja. Lycka till med ert!)
Light.
moi, rooadtrip i Norge
Hej. Rakt på sak. Min hjärna känns rätt uppe i varv men ändå kontrollerad. Helt ärligt så klarnar det upp där uppe mer och mer för varje dag. Har det med att man blir äldre att göra? Klokare. Mer informerad. Följer upplevelsen av att jag får en klarare sikt med att jag kanske förstår att jag inte vet allt. Inte kan göra allt? Och aldrig kommer att kunna? Men vad är allt? På riktigt kan någon som kanske läser detta förklara det för mig? Är det någon som vet? Eller har min sikt och insikt att gör med att man kanske är trött? Blir tröttare. Nöjer sig. Man orkar helt enkelt inte? Hopplösthet? Inbillningen av att man får klarare sikt för att överlevnadsINSTINKTEN slår in? Att någonstanns där uppe nu "i det klara" egentligen är i total hopplöshetskaos kanske gör mig själv en tjänst? För mig som individ. Så att JAG slipper vandra mig egenom dett liv på jorden i ren psykologisk misär? Det kanske är en bra kombination av två världar? Jag vet inte. För någonstanns så upplever jag ändå mig själv som klokare. Och det är väl bra, att jag ändå, vad ska jag säga... tror på mig och kanske på resten av mänskligheten i och med det. Det är ju ändå alltid ljuset som driver en. Tänk om solen aldrig gick upp? Vad är det som driver en då? Men det är en fin och perfekt kombination av ljus och mörker. Tänk om solen alltid lös? Då skulle vi aldrig förstå VARFÖR vi älskar den. Eler då hade vi nog inte älskat den. Vi behöver mörker för att uppskatta ljuset. Vi behöver båda delarna. De utgör den perfekta balansen. Med detta vill jag inte påstå att vi behöver mörker i den bemärkelsen av ondo och allt som rör det. Det tror jag inte. Så kan det absolut inte vara.
Om vi fokuserar på detta med klarhet då. Om vi ändå tänker på att vi/jag blir klokare? Kanske tillochmed smartare? Vi vet ju nu (eller haha, man vet aldrig 100%) att hjärnan aldrig slutar att utvecklas. Att dina hjärnceller alltid är i förändring och att det skapas fler. Hela tiden. Du kan alltså läka din hjärna från tex sjukdom. Därför borde vi i praktiken kunna bli smartare. Självklart. Annars skulle vi ju ALDRIG kunna lära oss nya saker. Det spelar ingen roll hur stor eller liten den vetskapen är, så lär du dig ändå det. Och att ha vetskap och information om saker, vad tusan som helst, är väl definitionen av att vara.... klok... smart?
Informationssamhället. I ett litet nötskal. Varför är det så otroligt svårt för folk att vara """"kloka"""" . Egentligen upplevde jag det inte som SVÅRT att vidga mina vyer och helt ärligt - öppna mina ögon. Använda min läsförståelse och mina analytiska förmågor och börja ifrågasätta vissa saker som sker runt omkring mig och alla andra på denna jorden. Jag upplevde det snarare som väldgt spännande. Att söka information, att LÄRA mig saker, att tro sig förstå sig på vissa saker. Och det måste man ju ändå lyfta upp och underhålla. Jag har försökt. Jag har läst otroligt mycket annat än... säg fifty shades of shit... Jag har tittat åt otroligt många fler håll än åt Paradise hotels... Och för att istället för att ständigt titta ner, tittar jag upp. Jag försker inte lyfta upp mig till skyarna här, jag förstår att man kanske upplever det så nu. Jag försöker bara resonera högt. Klarheten... Inte lika argisnt, mer besviken. Inte lika gapig, mer resonabel, inte ung och nyfrälst, äldre och... klokare. Nåt som är så OFRÅNKMLIGT KLART I MIN HJÄRNA är HUR FRUKTANSVÄRT, PÅ RIKTIGT, VIDRIG DENNA VÄRLD VI LEVER I ÄR. Men egentligen så vet jag inte mer. Vissa, många, saker som sker vet jag om. Men i det stora hela. Hur denna krigsföring mot allt levande på denna jorden, i alla tänkbara riktningar, på alla tänbara och (i väldigt många fall hemliga och helt otroliga) håll fungerar, det vet ju inte jag. Vad är SYFTET med detta ständiga krig, och dess slutliga mål? Finns det ens ETT MÅL? Eller är det bara en lång och utdragen kamp? Som jag hoppas att ni förstår babblar inte jag om krig i den bemärkelse i form av bomber och granater. Jag pratar om kriget mot din mat, ditt vatten, din hälsa, dina barn, ditt hem. Dina tankar. Din hjärna och din själ. Detta är så komplicerat att det är nu min överlevnadsinstinkt kommer till undsätning. Den vet att jag inte borde skriva mer. Kopplar in förnuftet och allt den säger är... sluta. Det är varken någon idé eller mening med att skriva detta och skicka upp det på internet. NOLL. Egentligen bara dumdristigt och farligt. Hejhej på er! Men det är redan försent och kognitionen vet det! Det enda den vill är att sluta upp med att ständigt gå runt orden som en jädra politiker och bara skriva allt i klarspråk. Men förnuftet och kognitionen dansar antagligen fram i en jämställd dans och hjälper min överlevnad på traven. Instinkter ftw. Magkänsla ftw. Hjärnan ftw. LJUSET ftw.
Som vanligt... kanske helt obegripliga, spretiga och egna tankar. Så är det.
Informationssamhället. I ett litet nötskal. Varför är det så otroligt svårt för folk att vara """"kloka"""" . Egentligen upplevde jag det inte som SVÅRT att vidga mina vyer och helt ärligt - öppna mina ögon. Använda min läsförståelse och mina analytiska förmågor och börja ifrågasätta vissa saker som sker runt omkring mig och alla andra på denna jorden. Jag upplevde det snarare som väldgt spännande. Att söka information, att LÄRA mig saker, att tro sig förstå sig på vissa saker. Och det måste man ju ändå lyfta upp och underhålla. Jag har försökt. Jag har läst otroligt mycket annat än... säg fifty shades of shit... Jag har tittat åt otroligt många fler håll än åt Paradise hotels... Och för att istället för att ständigt titta ner, tittar jag upp. Jag försker inte lyfta upp mig till skyarna här, jag förstår att man kanske upplever det så nu. Jag försöker bara resonera högt. Klarheten... Inte lika argisnt, mer besviken. Inte lika gapig, mer resonabel, inte ung och nyfrälst, äldre och... klokare. Nåt som är så OFRÅNKMLIGT KLART I MIN HJÄRNA är HUR FRUKTANSVÄRT, PÅ RIKTIGT, VIDRIG DENNA VÄRLD VI LEVER I ÄR. Men egentligen så vet jag inte mer. Vissa, många, saker som sker vet jag om. Men i det stora hela. Hur denna krigsföring mot allt levande på denna jorden, i alla tänkbara riktningar, på alla tänbara och (i väldigt många fall hemliga och helt otroliga) håll fungerar, det vet ju inte jag. Vad är SYFTET med detta ständiga krig, och dess slutliga mål? Finns det ens ETT MÅL? Eller är det bara en lång och utdragen kamp? Som jag hoppas att ni förstår babblar inte jag om krig i den bemärkelse i form av bomber och granater. Jag pratar om kriget mot din mat, ditt vatten, din hälsa, dina barn, ditt hem. Dina tankar. Din hjärna och din själ. Detta är så komplicerat att det är nu min överlevnadsinstinkt kommer till undsätning. Den vet att jag inte borde skriva mer. Kopplar in förnuftet och allt den säger är... sluta. Det är varken någon idé eller mening med att skriva detta och skicka upp det på internet. NOLL. Egentligen bara dumdristigt och farligt. Hejhej på er! Men det är redan försent och kognitionen vet det! Det enda den vill är att sluta upp med att ständigt gå runt orden som en jädra politiker och bara skriva allt i klarspråk. Men förnuftet och kognitionen dansar antagligen fram i en jämställd dans och hjälper min överlevnad på traven. Instinkter ftw. Magkänsla ftw. Hjärnan ftw. LJUSET ftw.
Som vanligt... kanske helt obegripliga, spretiga och egna tankar. Så är det.
"No matter how hard you try, you cannot get rid of darkness, because it does not exist. it is nothing but the absence of light. In order to effect darkness, you must do something with light, because the light is the only thing that actually exists."
- TEAL
Darkness cannot drive out darkness; only light can do that. Hate cannot drive out hate; only love can do that.”
- Martin Luther King Jr
- TEAL
Darkness cannot drive out darkness; only light can do that. Hate cannot drive out hate; only love can do that.”
- Martin Luther King Jr
ONLY LOVE & LIGHT
ESS I EN
Lite oskyldiga bilder, resten håller jag nooooog för mig schälv...
Fack vad fint det var att vara tillbaka. Mitt 4e år.... fint. Det var dock hyffsat intensivt där på morgonen när man tralla ner till stranden kl 6, fortfarande i groveland och skulle köra båt.... ööh och sen hem och packa ozora som det bar av till dagen efter. Töfft men älskart.
Vääääääädret får vi då bannemig inte glömma att kommentera..... (suck?)
Regn i sidled idag.... behövs det mer beskrivning... naj tror inte det va. Men jedrans vad härligt väder det har varit hela augusti.... universum... det tackar jag "dig" för med hela mitt rastlösa hjärta. Danke. Danke.
Regn i sidled idag.... behövs det mer beskrivning... naj tror inte det va. Men jedrans vad härligt väder det har varit hela augusti.... universum... det tackar jag "dig" för med hela mitt rastlösa hjärta. Danke. Danke.
På ta om Ozora då... fabulous. Så bra. SÅ. BRA. Fantastisk bra gert också. Och alla våra vackra vänner... Nya som gamla. Åh. Det är allt ett litet paradis det där.
Såg precis ett klipp från gränsen Mace... -Grekl... FY FAN. Och tanken slog mig att... helt äligt så börjar (börjar och börjar....) jag fundera kring ifall de faktiskt VILL att det ska vara sånt här kaos. Att alla ska fly... att vi ska bli distraherade. Att den stora massan utan empati eller förståelse för hur vår värld är uppbygd ska lägga sin energi, sina tankar, sina ord, sin list och sin ilska på andra människor. För det är ju precis så det är nu och det blir värre. Det är ju vi ALLA människor som ska titta på varandra med förståelse och med viljan att vilja samarbeta. Hålla ihop emot dom. Stå upp emot dom. Men det verkar så extremt långt, långt bort. Hjärntvätt och hjärnkontroll. Läs på lite om det där om ni lägger ner instagram några minuter. Ni kommer få er er största chock någonsin. Jag fick det iaf. Detta är önskat. ÖNSKAT. Tänk kring ordet. Vad innbär det i den situationen? Vad ser ni i media? Inte det riktiga samhället eller sanningen av ett event. Det är också önskat. Allt du ser och läser på kommersiell media är där av en orsak. För dig och dina ögon och din hjära. Dina känslor och således din empati. Din rädsla och ditt hat. Dom vill att du ska se det dom visar dig. Inget annat. Så ta en liten till funderare kring vad det är du ser på nyheterna varje dag. Om du börjar tänka på det så kommer du att börja se ett mönster. På tv, i tidningar, på stan, på fikan, på festen, på jobbet. Vad pratar folk om? Vad är alla rädda för? Vad innebär rädsla? Det är det absolut bästa verktyget för att kontrollera en befolkning. Du får en fiende och vem kommer och räddar dig?
Slå dig fri. Hur jävla klyschigt det fan än låter så.. slå dig fucking fri. Börja titta dig omkring. Prata om annat än paradise hotel, vädret eller hur tråkigt ditt jobb är med din familj eller vänner. Öppna en bok. Googla saker. Lär dig saker. (Var dock källkritisk men det antar jag att ni är....) Var nyfiken. Alltid. Och ifrågasätt ALLTID det som visas eller skrivs i nyheterna. Som sagt, de vill att du ska läsa det. Dom villlllllllllll sätta ett litet frö i din hjärna och hjärta och sedan vattna den ständigt och jämt. Men de är ju smarta. De kan ju det här med mind control... Bara lite sådär laaaagom så att du inte börjar ifrågasätta. Ungefär som att vara elak mot sin vän men sedan säga förlåt och vara schysst ett tag men sen elak igen, svårt att förstå att vännen kanske är ett riktigt rötägg. Men som sagt igen, om du börjar tänka på det, så kommer det att ploppa upp saker överallt omkring dig som kommer att bekräfta dina tankar och funderingar, som sedan kommer att visa dig att vännen var ett rötägg.
Världen vi lever i idag är fruktansvärt komplicerad. Men om du verkligen försöker tänka dig bort från deras ord och bilder så blir du friare och friare. Det är faktiskt inte så mycket svårare än så. När du väl dragit ur proppen så kommer det bli bra med snurr på vattnet. Jag lovar.
Fan.. Massa jävla babbel igen... :S Det var verkligen inte tänkt att bli ett så... (för er kanske) tråkigt inlägg. Jag behöver nog skriva av mig. Kanske för mig själv för att påminna mig själv av dessa bitar. Jag är själv ett offer för propaganda ibland. Det är svårt. Speciellt när ingen ""tror" en eller kanske inte ens ägnar 1% av sitt ena öra åt att lyssna på något ynka ""viktigt"" man har att säga, dela med sig av, få av sina axlar. MEN jag har lärt mig att det är extremt mycket värt mödan. Att känna sig mer eller mindre... inte omtyckt om man säger så. Av sin familj. Av sina vänner. Men. Det är värt. Och om det inte blir det för er på direkten... så kommer det att vara det om säg..... iaf 10 år.
Historien upprepar sig själv. Hela. Tiden. Öppna dina ögon. Se dig omkring.
“Power is in tearing human minds to pieces and putting them together again in new shapes of your own choosing.”
- George Orwell, 1984
- George Orwell, 1984
ONLY LOVE AND LIGHT
Freq Feel Free.
mina freeeeeqs
Hej. Min spontana tanke som ploppade upp i hjärnan när jag funderade en millesekund över vad jag skulle knappa ner här var - sommaren är typ över. Men riktigt så är det kanske inte. Idag ska det bli hela 25 grader här i lillstora landet i norr. Fantastiskt är vad det är. Det förtjänar ju då att påpekas i ett inlägg. Fancy.
Vilken röten sommar det har varit på väderfronten, men totala motsattsen på andra fronter.
För ett par dagar sedan kom vi tillbaka från den festival som var min, för fem år sedan, allra allra första av alla festivaler i mitt liv. Ozora. Och fy satan i gatan vad otroligt bra det var. Helt jävla juvligt. Med de finaste människorna vid vår sida hela tiden. Genom Ungersk landsbygd, köande, campbyggande, äggkokande, ölöppnande, klippande, "knivande" (ääh wha wha what?), åksjuka..., SKRATTANFALL, DANSANDE,.... och herregud ALLT där som kommer till.
Ja. Det är så svårt att beskriva när man känner en sådan otroligt djup och stark tillhörighet till någon och "något". Det är verkligen en känsla jag önskar alla mänskliga väsen på denna jord får känna någon gång under sin promenad här. Verkligen.
Men nu är vi hemma, det är full rulle på jobbet och utanför. Så mycket kul som händer hela tiden. Way out west och kulturkalaset i full gång. Och snart kommer vår fjärde festival upp. Det blir fint.
Igår njöt vi av sommarkvällen i stan med mina systrar. Sedan blev det musikgung på F&Ö till Boke & Bird som var sjukt bra. Senare ska jag njuta av lite tung politisk hiphop. Fan va nice.
.............
Däremot så är det en hel del i min hjärnan som helt random har börjat härja med mig. Jag gillar inte riktigt det. Been there done that allready. Och jag är ganska trött. Jag känner mig utmattad psykiskt. Men det vet jag att jag är ungefär hela tiden. Det är därför jag älskar att få komma bort och städa undan skräp och mögliga ostar och ge hjärnan och chakrana en redig tvätt med såpa och skrubb för att sedan rikligt smörja den med det bästa som marknaden har att erbjuda. Och det kan ja säga att Ozora hade. Det är väldigt behövligt för mig. Tacksam.
Vilken röten sommar det har varit på väderfronten, men totala motsattsen på andra fronter.
För ett par dagar sedan kom vi tillbaka från den festival som var min, för fem år sedan, allra allra första av alla festivaler i mitt liv. Ozora. Och fy satan i gatan vad otroligt bra det var. Helt jävla juvligt. Med de finaste människorna vid vår sida hela tiden. Genom Ungersk landsbygd, köande, campbyggande, äggkokande, ölöppnande, klippande, "knivande" (ääh wha wha what?), åksjuka..., SKRATTANFALL, DANSANDE,.... och herregud ALLT där som kommer till.
Ja. Det är så svårt att beskriva när man känner en sådan otroligt djup och stark tillhörighet till någon och "något". Det är verkligen en känsla jag önskar alla mänskliga väsen på denna jord får känna någon gång under sin promenad här. Verkligen.
Men nu är vi hemma, det är full rulle på jobbet och utanför. Så mycket kul som händer hela tiden. Way out west och kulturkalaset i full gång. Och snart kommer vår fjärde festival upp. Det blir fint.
Igår njöt vi av sommarkvällen i stan med mina systrar. Sedan blev det musikgung på F&Ö till Boke & Bird som var sjukt bra. Senare ska jag njuta av lite tung politisk hiphop. Fan va nice.
.............
Däremot så är det en hel del i min hjärnan som helt random har börjat härja med mig. Jag gillar inte riktigt det. Been there done that allready. Och jag är ganska trött. Jag känner mig utmattad psykiskt. Men det vet jag att jag är ungefär hela tiden. Det är därför jag älskar att få komma bort och städa undan skräp och mögliga ostar och ge hjärnan och chakrana en redig tvätt med såpa och skrubb för att sedan rikligt smörja den med det bästa som marknaden har att erbjuda. Och det kan ja säga att Ozora hade. Det är väldigt behövligt för mig. Tacksam.
Jag hoppas att jag kanske kikar in någon mer gång snart. Det är kul att läsa sen. Men det är inte lätt att slå sig ner vid en dator och skriva om sitt liv och allt fläng man håller på med när man liksom faktiskt vill.... leva det. Ja shit, fotona är från Freqs.... haha. Ja. Det får bli mer bilder därifrån. Och Ozora. Secret Island as well, Berlin kanske? Ibiza. mmmmm. Mjao.
Nu ska jag jobba och njuta av den hyffsat klarblå himlen utanför. (danke for that)
Nu ska jag jobba och njuta av den hyffsat klarblå himlen utanför. (danke for that)
Love n Light freqs
pay ya bills
moi och prins
Men... ibland när man är lite över marken och har ansiktet fullt av glitter och diverse smycken... då kan det vara okej med regn och storm. Som på 2lång i helgen. Bara jag där och de som byggde upp sina små verksamheter. Haha. Jaop det var fan fint det.
Men hål i hatten!! Sol. Men det är klass 1 varning idag här på blåskusten så det är ju allt annat en härligt där ute. Så jävla sjukt detta vädret. Kan de sluta?!?!?!
Jag brukar känna mig rätt glad och liksom.... jag vet inte men ändå ha hopp om livet typ. Det har jag inte nu. Går runt som ett jävla frågetecken och undrar vad fan jag gör på denna planeten... Iaf nu. Och det är en jobbig jävla känsla. Att man inte har lust till nåt, knappt livet. Fast å andra sidan är det PRECIS det jag har. Bara inte såhär... Jag vill bara ta min prins i handen och hoppa på det som i mitt liv är det riktiga och viktiga livets tåg. För just nu känns det lite som om jag spelar bort de bästa korten på handen. Och att jag aldrig får en sådan bra hand igen. Eller? Är jag uppe och härjar nu? Fast jag tror faktiskt inte det. Det är mitt hjärta och solar som känner det. Och jag känner det starkt!! Och det får jag nog ta och lita på. Lyssna på och respektera.
Svårt, svårt som fan att förklara med mänskliga bokstäver och det svenska språket, hur jag mår och känner. Så jag tror att jag slutar här för idag. Men då kan jag ändå lite vackert tilläga att detta är en mild dag, jag mår fint idag. Kanske därför jag pallar sätta mig ner och försöka få ner det? Vem vet.
Det jag vet, och som jag redan skrivit här 183754 gånger med en härlig blandning av svordommar, är att vädret SUGER och HJÄLPER MIG INTE med min tid här på denna planet.
||||||||||||||||||||||||||||||| There is no way I was born to just pay bills and die |||||||||||||||||||||||||||||||
OBRI fackin GADA
yo
jan, 15. haha 4e sista bilden... var bara tvungen. riktigt oklart
Hey yo. Fy helvete vad tråkigt väder vi har denna maj. Det var ju för fan bättre väder i mars liksom. Haha jävla skitmånad egentligen... Men Tjena vad ball den varit på andra fronter än väderfonten. Yepp. Fick en sån underbar Valborg... Alltså mahgad. Magi. Snart.... Och jag gjorde en sak den 7:e jag fan väntat med i hela mitt unga vuxna liv. Ajjemän är så FÖRBANNAT glad över detta så jag tror inte att ni förstår. Gråtit av lycka.
Tänk att vi har en hel jäkla sommar framför oss nu. Man går ju inte igång lite på den tanken asså. Förra sommaren och sensommaren är ta mig fan svårslagen. Men denna sommaren ska vi nog försöka oss på ett annat litet område. Kommer bli fantastiskt. Längtar!!!
Och detta här över då... Jo. En av våra favoritöar på denna jord, En eftermiddag i januari, skönaste platsen, vacker solnedgång och sjukligt gött häng med go vän. Jao ni förstår nog själva. Och selfiesticken var ju änna lite ball att leka med!!
Ska försöka rappa på lite här. Pallar fan inte sitta en hel dag som igår. Är inte skapt för det mina vänner. Men vem fan är det liksom. Kanske ska slå mig ner på lagret med en dunke färg och pensel och kötta ner lite mer viktiga saker, sånt som kanske gör skillnad mer än vad mina siffror gör...
kväll blir det lite busigheter iaf. Fan va fint. Kan behövas. Mysssss. Nope. Hörs!
Love n Light
Mhm
Våren är här på riktigt. Det är verkligen grönt ute nu. Ljusgrönt. Blandat med alla blomträd. Så förbaskat vackert. Funderar starkt på att typ plantera en Magnolia i mitt vardagsrum. Nej köket. Där skulle den trivas. För jag trivs där.
I helgen umgicks jag med bokar och vitsippor. Det var fint. Solen. Asså Solen. Jag har ett riktigt härligt vänsterprassel med hen. Ja, en han. För moder jord och pappa sol... Jaja. Solen.
Nästan helt blå himel idag. Marshmallow-moln. Fantastiskt att de kan lämna oss ifred nån dag i månaden sådär. Igår nada men senare idag ska det komma. Njuta på förmiddagen med andra ord.
Nej. Jag får inget gjort idag. Dags att vänstra. Jag tar en promme.
Love n Light
New Moon
Boracay... för en månad sedan typ.
Hej.. Jag är så sjukligt trött idag. Det är wierd... Det är riktigt soligt och sjukt varmt (asså för att vara i mitten av mars.. iaf i solen, i lä haha) Kokar nästan upp i bara hood utanför kontoret... Men det är ju så najs. Däremot är det någonting som gör mig så galet trött. Jag tror det är ljuset. Jag känner igen denna känslan så sjukt mycket från skoltiden... Det måste vara juset för innan jag ens hann nämna det så sa Krillle exakt samma... Ljuset. Men också V sa att han kände samma sak!... det är nästan lite creepy... Men det är så vackert nu. När vi minst anar det ser vi inte bara snödroppar och krokusar utan också våra älskade vitsippor! Längta längta längta!!!
Just nu sitter jag som en degklump i soffan här... Läser på om lite astrologi vilket jag tycker är så jädrans coolt. Visste ni att ALLA kvinnor med en frisk och balanserad cykel antingen är en fullmåne eller nymåne? Nej inte jag heller för ens för några veckor sedan. Jag tyckte att det var liiite väl flummigt när jag läste på en massa om det, även för MIG, som annars tycker att ju flummigare destå intressantare. Men det fick jag ju för... Fick min gåva på natten ett datum och på morgonen när jag läser om det så går jag in på en sida som säger exakt på minuten det blir fullmåne, sista kvarteret, nymåne och första kvarteret
OOOCH....Jag är nästan PÅ TIMMAN NYMÅNE!!!! Asså jag satt i Karlstad på ett kafe heeelt inne i mig själv och min self education och jag började gråta.... ringer min mamma och berättar. Asså där kände jag högre makter ha totalkontroll över min kropp. Det är så övermäktigt hur hela våra kroppar sköter sig själva efter universums lagar.... Blir heeelt snurrig asså... Så otroligt coolt. WOW. Så alla brudar där ute... om ni vill känna någon form av connection till vår jord och vårt uiversum... börja med att kasta era prevmedel åt helvete och låt era kroppar göra sin grej... alltså att dansa runt i symbios med månen, stjärnorna och planeterna.
OOOCH....Jag är nästan PÅ TIMMAN NYMÅNE!!!! Asså jag satt i Karlstad på ett kafe heeelt inne i mig själv och min self education och jag började gråta.... ringer min mamma och berättar. Asså där kände jag högre makter ha totalkontroll över min kropp. Det är så övermäktigt hur hela våra kroppar sköter sig själva efter universums lagar.... Blir heeelt snurrig asså... Så otroligt coolt. WOW. Så alla brudar där ute... om ni vill känna någon form av connection till vår jord och vårt uiversum... börja med att kasta era prevmedel åt helvete och låt era kroppar göra sin grej... alltså att dansa runt i symbios med månen, stjärnorna och planeterna.
Är så glad att jag stod på mig och sa ifrån och dumpade mitt prev. För alltid. Fuck that asså.
I helgen bär det av mot äventyr. Kommer bli fett. Sköj som fän.
Ska nog ta en kaffe igen utanför i solen...Tacksam.
Love n Light
Mjaoo
"You like..... this?! "👽 😜 ❤️
Hej. Hur känns livet? Här är det fint. Det har varit riktigt fint väder det sista. Blir verkligen så otroligt lycklig av solen. Vet inte vad det är men det är en riktigt tydlig skillnad på hur jag känner mig i själen när det är sol vs regn och blåst. Sjukt och näst intill crepy...
Friday friday.... haha det där med att ruta in sig ;) Men solen börjar kika fram och omgivningen smittar ju av sig av sitt rutnät till liv - det vill säga, att de är sjukt mycket lyckligare idag. Trots att vädret var vackrare igår... vilket som sagt påverkar mig mer psykiskt (och då också fysiskt) än vad namn på veckodagar gör. Men ja, de har ju helg.... a nä vafan. Jag är så inne i mitt att vi/han jobbar helg. määääh lyssna inte på mig. Men nånstanns hoppas jag att ni ändå fattat halva galoppen?
Friday friday.... haha det där med att ruta in sig ;) Men solen börjar kika fram och omgivningen smittar ju av sig av sitt rutnät till liv - det vill säga, att de är sjukt mycket lyckligare idag. Trots att vädret var vackrare igår... vilket som sagt påverkar mig mer psykiskt (och då också fysiskt) än vad namn på veckodagar gör. Men ja, de har ju helg.... a nä vafan. Jag är så inne i mitt att vi/han jobbar helg. määääh lyssna inte på mig. Men nånstanns hoppas jag att ni ändå fattat halva galoppen?
Vi har mycket skoj framför oss nu. En fullspäckad vår. Mjaooo. Men ikväll ska jag och mina äldre systrar härja runt lite. Det blir mys. Njeeeääää ut och filosofera i solen! hejrå!
🐙
Älskar. SUN 2013.
Hej. Vi var uppe och flängde lite i Karlstad i förrgår och igår. Haha. Väldigt trevligt och igår mådde jag väl inte som en prinsessa direkt. Men det var najs ändå. En hel dags hängande på ett mys café mitt på torget, läsandes om sjukt intressanta grejer om vår kropp och värld. Yes det gör mig lycklig i själen. Och idag har det varit snöblandat regn utanför fönstret så jag har hängt inne med sjukt många koppar te, en filt och datorn där det blev ännu mer upptäcksfärd. Self education i sitt esse! Jaop. Så ser det ut här. Det är underbart. Varje dag kommer man att lära sig något nytt. För mig är det så otroligt vackert. Spännande och kankse lite skrämmande. Hur blev det så att jag lär mig men inte min syster? Kanske inte min granne? eller min kompis? Tåls att ta en funderare kring det där hörrni!!! Som sagt... Self education. Men. Jag låter min käft glappa tills poletten trillar ner. Been there. Done that. Men herrejävlar vad jag är glad över den mödan (fruktansvärt jobbiga år av ignorans och näst intill utfrysning) att faktiskt ställa sig upp och säga vad man VET och vad man tycker om saker. Att hela tiden öppna sitt sinne och sedan käften för andra att ta del av ens tankar, funderingar och kunskap är inte det lättaste när man har mäniskor som är skrämmande closed minded. MEN värt det. Alla fnysningar. Alla (medvetet) avbrutna försök till att säga något som faktiskt skulle kunna hjälpa den jag håller kär... All ignorans.... All frustration. Alla faktiska tårar som kommer när man känner att INGEN vill lyssna på en. Inte ens låtsas lyssna... Att redan innan jag öppnat min mun, är jag dömd. Att faktiskt gå runt så bland sina vänner och sin familj och ha den vetskapen inom sig. Att alla tycker att man är jobbig. Den är ganska tuff. MEN jag säger det igen. Det är värt det. För när en i sin närmsta närhet säger framför alla... "ANNA, det är tack vare DIG..." Ja då kommer de bästa och härligaste tårarna. Och den där vibrationen av lycka sprider sig som tryckvåg genom hela min kropp.
Krillepille ramlade PRECIS innanför dörren. Han hade med sig ett paket vi beställde häromdagen! wop!
Det blir mysmaraton och en hel helg tillsammans. Bästa.
Det blir mysmaraton och en hel helg tillsammans. Bästa.
Nu ska jag skåla med mitt heta askorbinsyra-vatten... tähä
Love n Light
BKK
Uppe på vår takterras i Bangkok. Nyduschad koksnöt med Chang i venerna. Den där staden. Jag kan inte sluta älska den. Har så otroligt många roliga och sjuka minnen därifrån. Min och min prins stad. Jag är alltid lycklig där. Jag älskar tillochmed den blandade, fräna doften av gatukös-Pad Thai och avlop. Och den evigt närvarande smutsen under naglarna och den tunga smoggen. Så många möten med så många människor. Från hela världen. Wunderbarth.
Fredag den trettonde wop! Haha. Jobbar idag. Senare ska jag iväg och hjälpa min flicka med hennes fest. Blir ball. Trökigt väder idag. Snöblandat regn nästan. Äääh inte lika ball. Saknar vårt gang. De är snart påväg mot staterna. Määäääh fäller typ en tår. De jävlara. Må de dricka för mycket öl! :D
Naj! Jag måste ändå säga att jag är så sjuk tacksam över 2014. Det var ett av de bästa åren i mitt liv. Helt klart. Vilken resa. Inom mig och i världen haha. Dock är jag väldigt nyfiken på vart 2015 kommer att ta mig och oss. Är sjukt taggad. Allt känns ändå väldigt bra och spännande. En ny resa här i universum. Jag har mycket tankar, mycket idéer och mycket drömmar. Och det är ju just drömmarna som skyndar på processen. Mucho exciting. Jag känner mig jädrans nyfiken på detta året som sagt. Kommer bli fett.
Ikväll ska jag ta det ultralugnt. Antingen ute eller inne hehe. Inne, ja då blir det mysmaraton och kanske lite kreativitet på ett eller annat sätt. Behöver det. Och även där känner jag en väldig lust. Jag vill experimentera mer. Utvecklas och komma in på rätt spår. Mitt spår. Jaaaaop.
Mja nu blir det svart kaffe. Need it. Även om jag är pigg och har flow så drar vädret ner mig lite. Speeda mig!
Tjarå beauties!!
Det är knas
Love is the way
We are being hypnotized.
Vårt älskade Leela
Morrn. Friday yay! Detta med veckodagar... konstigt system. Tycker jag. Varför har man dem? Är det för att få någon form av struktur i folks liv? Har det med stjärnor och planeter att göra? Månen? Ja, det är klart att det har. Det är klart att man räknar dagar i månaden och året och decennier osv. Sjukt intressant btw. Olika tidsåldrar och hej o hå. Men detta att liksom döpa dagar. Och visst har man ett måndag-tisdag-onsdags...-humör och känsla i kroppen beroende på vad dagen heter? Visst är det intressant? Det är som ett påhittat litet ekorrhjul för mänsligheten. Slava runt måndag-fredag och så gav de oss helgen och alla som lever ett jobbigt/tråkigt/stressigt/deprimerande liv, får "kraft" och lust igen under helgen. Och så igång igen. Och detta är rätt intressant i dagens läge. Som de kör med oss unga, Nu är ju jag lyckligt jädra lottat att inte räknas in i denna katergotri av människor.. JUST NU. You never know bro. Men nu går 24% av ungdomarna i Europa utan jobb... och de som har jobb jobbar, bokstavligen talat, ihjäl sig. Så många man känner nu som på ett eller annat sätt blivit sjukskrivna eller gått in i väggen. Det är helt sjukt och det gör mig väldigt fundersam och arg. Varför? Folk, oftast unga jobbar halft ihjäl sig för sin karriär för att arbetsgivaren eller samhället kräver det. Och om du inte gör det får du gå. Alla vill ju ha jobb så vem vågar säga ifrån? Människor gör slavgöra för en dålig lön för rädslan för att bli av med det, tills de är förbrukade. Inte konstigt att ""folkhälsan"" är så jävla usel. Nu räknas ju allt annat in såklart, så som farlig mat, farliga mediciner osv osv osv. Men allvarligt? Är det ingen som liksom reagerar?? Nästan alla känner någon som är sjukskriven av olika anledningar, men oftast är det att folk är överansträngda. Människor har två jobb för en lön. Och de betalar med sitt LIV och sin HÄLSA. Allt för Tillväxten. Allt för Kapitalet. Allt för rädslan att inte passa in i det samhälle vi lever i. I det system vi lever i.
Jag klagar inte nu. Jag är inte negativ. Jag är realistisk, kritisk och jag vandrar på denna jorden med tre ögon öppna och det gör att man ifrågasätter. Att man ser saker, som i andras ögon är helt normalt och något som helt random existerar av vår natur, som något extremt komlext genomtänkt och falskt. Ett påhitt för Mänskligheten. Ett påhittat ekorrhjul. Men jag förstår. Det är svårt att förstå när man inte står med och tittar på. Hypnotisserade varelser. Saker och ting ter sig väldigt uppenbart för mig. Ni borde verkligen försöka. Ni borde verkligen försöka att lyssna. Att titta er omkring och tänka. Fundera kring hur vi lever våra liv. För vem, vilka eller vad lever vi?
Man blir lätt snurrig. Jag blir lätt paranoid. Men jag ser det som en känsla av överlevnadsinstinkt och då också en varningssignal. En magkänsla som sprider sig upp över ryggraden. Det är som om något säger mig att mina tankar och funderingar är på rätt spår och det gör mig ibland livrädd. Jag har sett och läst så mycket nu under många år och jag är verkligen inte jättegammal. Att känna såhär redan nu gör mig också rädd men otroligt stark och hoppfull. Jag är extremt nyfiken på hur den närmsta tiden kommer att visa sig.
Jag klagar inte nu. Jag är inte negativ. Jag är realistisk, kritisk och jag vandrar på denna jorden med tre ögon öppna och det gör att man ifrågasätter. Att man ser saker, som i andras ögon är helt normalt och något som helt random existerar av vår natur, som något extremt komlext genomtänkt och falskt. Ett påhitt för Mänskligheten. Ett påhittat ekorrhjul. Men jag förstår. Det är svårt att förstå när man inte står med och tittar på. Hypnotisserade varelser. Saker och ting ter sig väldigt uppenbart för mig. Ni borde verkligen försöka. Ni borde verkligen försöka att lyssna. Att titta er omkring och tänka. Fundera kring hur vi lever våra liv. För vem, vilka eller vad lever vi?
Man blir lätt snurrig. Jag blir lätt paranoid. Men jag ser det som en känsla av överlevnadsinstinkt och då också en varningssignal. En magkänsla som sprider sig upp över ryggraden. Det är som om något säger mig att mina tankar och funderingar är på rätt spår och det gör mig ibland livrädd. Jag har sett och läst så mycket nu under många år och jag är verkligen inte jättegammal. Att känna såhär redan nu gör mig också rädd men otroligt stark och hoppfull. Jag är extremt nyfiken på hur den närmsta tiden kommer att visa sig.
Just i detta nu, igår, idag, imorgon blir vi matade. Matade av det som de vill att vi ska se. Det de vill att vi ska tro. Det de vill att vi ska känna. För någon som överhuvudtaget någongång läst någon "alternativ" nyhetskälla till hur vår värd ser ut borde det vara uppenbart. Nästan lite skrattretande. Och alla har hört talas om begreppet Propaganda, men tror ut i det sista att det inte utövas idag. Det existerar tydligen inte.
Jag måste säga att jag blir provocerad. Jag blir provocerad av det faktum att folk inte använder sina otroligt komplexa hjärnor. Och att de inte NYTTJAR vårt underbara Internet. Folk undrar ibland vart jag får min inforation ifrån, om vad som helst... Vad är det för fråga? Och när det kommer till ett ämne som är lite "kontroversiellt" i sitt slag så är det alltid sura miner. Då brukar jag tänka för mig själv... det är svårare och tar längre tid att redigera en bild på instagram än att googla upp källan, läsa det, analysera det och kritisera det. Vilket är intressant i sig. Vi är lata. Vi är inte intresserade.... Vi har ju vår helg. Vi har ju fredagsmyset och lördagsfesten och söndagsslappet. Vi har ju det bra. Varför klaga i onödan? Varför kritisera något som fungerar bra?
Historien upprepar sig i all oändlighet. Försök att ta in det. Försök att se utanför och bakom boxen.
Läs. Vi lever i det absolut största och bredaste informationssamället någonsin... än sålänge. Ta vara på det. Nyttja det.
Läs. Vi lever i det absolut största och bredaste informationssamället någonsin... än sålänge. Ta vara på det. Nyttja det.
Detta var inte riktigt meningen. Mina vanliga morgonfunderingar. Ha en fin dag.
Love n Light
