☾ free and perfect ✩

 

Hej. Idag har jag och min man flängt uppe runt Trollhättan. Men nu blire jobb. Och litervis med kaffe.

 

Annars då? Grått? Blött? Tråkigt? Ja. Ibland undrar man ju asså. Vafan det är man sysslar med då man inte längre befinner sig i den 3 veckors långa sommaren som moder jord kanske lyckas skramla ihop och som vi glatt ska uppskatta... utan sitter här på halvkalla västkusten av Sverige och liksom..... och nu? Ja, nu börjar det som kallas höst/vinter ya know med vackra löv och halv-varma höstdagar i solen med designbrillorna på med en latte bah. Eller med knastrande snö under fötterna och så kallt att man kan använda sin svendyra dunjacka och verka lite viktigare. In my ass. Jo, alltså att det finns fina höstdagar, absolut, kolla bara förra veckan. Underbart!!! Men... idag. Och igår och dagen innan det? Och imon. Ja. Höst. "JÄVLA bitterfitta denna bruden alltså" tänker ni men det kan ni sluta upp med för jag vet att ni tänker det samma. Men sen måste jag ju erkänna att det är gött med årstider, men vi lever i någon slags illusion om att, när det är juni, juli, augusti - ja då är det sommar och sol och korta kjol som gäller. Och så har vi september, oktober, november - vackra höstdagar. Och sen raka vägen in i vinterlandskapet med pullkor och facklor och grejer.... ÄHM. NOPE. Tyvärr alltså, Det funkar inte riktigt så. Vilket suger. För annars älskar jag det. Men jag är inte lika entusiastisk till detta väder. Och ungefär 42 av 52 av årets veckor ser ut såhär. I alla dess former. Storm. Mindre storm. Blommdusch. Regn. Monsun. Ja. HAHA. Nej snart orkar inte jag själv med mig själv. Men ibland måste man änna va. I vilket fall så utvecklade jag dessa små tankar idag då vi såg ett program från Jamaica igår. Där har allt en färg. Hela landet (utseendemässigt) är en regnbåge. Träd, frukter, kläder, hus, pubbar, bilar.... Då jag gick i min ensamhet i regnet på en gata i en liten stad och skulle kila in på en känd klädbutik och det var helt tomt? Jag vågade ju fan inte gå in. Butiksbeträdena stod och glodde på mig genom fönstret. Så dött. Alltid så jädrans dött här på våra gator under dessa månader. Förutom runt jul. Kul liksom.Varför är det så??? Under dessa tre veckors sommar som vi får lite sådär utspritt på 4 månader blir vi som tokiga. Måste ju leva livet. Så man kanske kör slut sig själv? Och nu tillåter vädret en att gå i ide resten av året? Jag vill leva hela tiden. Men man blir ju tyvärr en spegel av vädret och samhället kring det. I alla fall JAG. Sen ska jag inte klaga för mycket. Finns folk som skulle göra allt för detta regnet jag nu spyr på. Så ibland måste man tvinga sig själv att tänka en extra tanke. Jag kan ju dricka vatten när jag är törstig. Tack vare detta otroligt tråkiga väder.