Mina dagar och ingen annans.
Hoi An, Vietnam Hej. Sitter på kontoret. Är megatrött efter gårdagens spontanfylla. Jaja. Asnajs hade vi det iaf. Sen var det möte om viktiga saker. Om sommarsaker. Känns grymt. Spännande. Längtar som fan.
Fredag igen. Här i verkliga livet måste man ju tydligen hålla reda på sånt. Komigen kompisar fredag idag, det är okej att festa till det nu! TUR! äh fuck off. Fredag varje dag. Eller inte ens det.
Som jag sagt förut. Tänker inte ruta in mig. Det är bara nuet.
Tar det som det kommer. Flyter med. Gör det så jag vill ha det. Lever det som jag vill.
Lever mina dagar och ingen annans. Wop.
Men nu har jag gjort mitt för idag. Checkar ut och joinar solen. Japp.
//.....//
Hejsan hoppsan. Ja. Jag är typ sämst på att skriva här. Vet inte om jag är lat eller om jag bara inte känner för det. Lat är nog problemet. För jag vill skriva. Det är ju ball att dela med sig av sina äventyr och tankar om livet och shitt. Men hey nu är jag här. Det har gått en stund sedan sist jag skrev. Jag har typ landat lite. Inte lika förvirrad. Varför vet jag inte. Men blir väl van typ. Eller nåt... okej jag är förvirrad men inte så groooovt som sist jag skrev. Men det jag mölade ur mig sist var väl extremt milda ord ijämförelse till min extremt förvirrade hjärnas tankar. Allt kan man inte få ur sig. Men det vet ni mina kompisar. I know ya feel me. Men whatever.
Nu siter jag här igen. Det är min lilla Blögghörna. I hörnet på min soffa. Hög musik. Och blicken ut i grannskapet. Japp. Solen skiner. Tillslut. Danke. En bärs, musik och tvätta ikväll. Sketmysigt. Jag och min man. Vi är förjävla bra ihop. Oojjhhh får man säga så? Självklart Anna. Skål.
Igår, söndag, var vi på en liten roadtrip upp till värmland. Det var sjukt vackett väder och galet go musik i vår nya bil (Mimmi du är min älskling 4 ever) och det var bara såå gött. Det var lärorikt på många sätt och nu har vi kött på benen angående vårt lilla projekt. Imon blir det en till liten roadtip. And then abroad. Det är ju alltid najs liksom. I like that. Spontanity. Hahaha. Mjaaa. Ja ä fö roli
Förövrigt så är fotona från Shanghai. Vi var lite spontana (hehehehe) och hoppa på ett snabbtåg (cirkus 310 km/h) till Shanghai från Beijing. Asnajs och bara så sjukt jävla KALLT. Vi dog. Vi bodde på ett hostel och vårt rum låg fan nästan utomhus. Men jävlar vad ball det var.
Nej nu ska jag fixa lite tvätt. Skål på det kompisar! Vi hörs!
LOVE
Just because it burns dosen't mean you're gonna die.
Hej. Nu har jag varit hemma i en vecka. Vart har jag hållt hus? Jo. Jag och Linda drog till Beijing den 31 januari och sedan dess har vi varit på resande fot genom Kina, Vietnam och Kambodja och en snabbvisit i Thailand. Vilken JÄVLA resa vi haft. Det går inte att få ner det i ord. Jag har ingen aning om hur jag ska uttrycka mig. Men som bilden säger så är jag hyffsat förvirrad över att vara hemma. Hemma i Europa, Sverige, Göteborg i min lägenhet. Hänger läpp gör jag. Efter så OTROLIGT mycket intryck och möten med människor från hela världen så slår det nästan bakut när jag sitter här skräddare i min soffa och skriver igen med för hög musik i bakgrunden. Helt plötsligt var det över. Då ska du hem till det valiga livet igen. Hög puls och tårar ibland. Vad gör man med livet man vill leva? Vad håller man på med? Varför gör man såhär mot sig själv?
Stålande sol. Min man. Min familj. Tacka stjärnorna och planeterna för att de finns runt mig och ger mig kärlek. Lyfter upp mig. Får mig att inse att det inte är katastrof att komma hem.
Men ångesten de senaste dagarna har varit speciella. Utöver det vanliga. Ni vet. Tur man har drömmar att drömma och att man kan smida planer för dem. Annars orkar jag inte. Annars blir det ett spontant dampryck. Bye bye.
Stålande sol. Min man. Min familj. Tacka stjärnorna och planeterna för att de finns runt mig och ger mig kärlek. Lyfter upp mig. Får mig att inse att det inte är katastrof att komma hem.
Men ångesten de senaste dagarna har varit speciella. Utöver det vanliga. Ni vet. Tur man har drömmar att drömma och att man kan smida planer för dem. Annars orkar jag inte. Annars blir det ett spontant dampryck. Bye bye.
Jag känner mig ung. För några dagar sedan flög Ks pappa runt Mount Everest i ett litet flygplan, Och i samma veva fyllde han 60 år. Grattis!!!! Vilken inspiration och livslust man får då. När man hör såntdär. Man kan göra allt. Bara hjärtat vill det. Nu låter jag som en jävla munk, buddah, guru eller vafan som helst men ärligt.... Man ska verkligen fylla sina dyrbara dagar med det som gör en lycklig. Jag känner mig ung men Livet är kort. Känns som förrförra året jag var 14. Livet flyger förbi. Jg har inte tid för at hänga läpp. Jag har ett späckat schema med vad jag vill fylla mina dagar med. Men vem i helvete har inte det?
Nej. Nu ska hag njuta av de få grejer som man saknat här hemma. Vårt bryggkaffe. Japp. Små saker betyder. Och nu ska jag ta tag i mitt liv som ligger i tvätten. Ni hittar mig i badkaret. All in handtvätt. Musik. Tack.
Kommer slänga upp foton från vårt äventyr i omgångar. När jag känner för det. Sköt om er.
Kommer slänga upp foton från vårt äventyr i omgångar. När jag känner för det. Sköt om er.
KÄRLEK
