The less I needed, the better I felt.

 
 
Vill skriva. Jag vill prata på här men vet inte om vad just nu. Så mycket som man skulle vilja möla ur sig men något säger mig att ingen skulle bli glad av det. Få ut något av det och gör ingen det ja då får ju inte jag heller ut något av det. På något vis. Men jag tänker på mycket just nu. Det känns på något sätt som om man börjar liksom falla på plats i livet. Någon som förstår? För några år sedan så var allt så flytande och liksom böjbart. Det är det ju till största del nu också men på nått vis så känns det som om jag har MITT liv. Och jag bestämmer över det. Så har det ju vart ett tag nu men det är liksom först nu som jag aktivt tänker på det. Eller så handlar det helt enkelt om att jag börjar känna mig hemma i mig själv. Lära känna mig själv på riktigt. Ja... Spännande. Men även om det känns som om man börjar "sätta sig" i sitt liv och allt omkring så känns det som om vad som helst kan hända när som helst och den känslan kan inte jag leva utan. Det är till stor del den där känslan om något större som får mig att orka mig igenom smattrande regn och spänningshuvudvärk. Hopp om förändring. Det är inte så att jag klagar på mitt liv och vardag. Jag har drömmar. Ja! Exakt jag har drömmar. Det är ett bra sammlingsord för mina funderingar. Drömmar.
 
 
Nu är det f*ckin svart ute. Again. Ont i ryggen har jag med. Men fått gjort en hel del idag. Det börjar arta sig. Gött. Ikväll kanske jag får träffa min vår <3 Majsan. Det blir kramar, öl,  tjöt och åter tjöt. Precis som det ska vara. Men först ska jag titta på när min man lyfter tungt. Nu speeda på det sista.
 
 
LOVE
 
 

Kommentarer
Postat av: corny

åååååååååhhh!!!!! vill träffa dig snarast! sååååå mycket skitsnack att prata om. SNART!! <333 ska bara bli frisk!!

2013-01-17 @ 17:49:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0