I wanna trust the pulse in which decay is followed by bloom. And I'm sure any flaw will turn out beautiful.
Hej. Sitter som en grottis i soffan och smuttar kaffe. Tittar ut genom mina fönster som vanligt. Ni vet, använder hjärnan. Lite smått ofrivilligt dock. Tankar jag inte vill tänka tränger sig fram i hjärnan min. Jämngrått idag igen. Tack det speglar mitt humör. Eller humör och humör.... Det är så jag känner mig i varende cell. Humör är väl något som kan växla ganska så snabbt från ett till ett annat. Mina celler har gått in i höst. Jämngrått, slask och regn under en längre tid med andra ord. Fast idag kämpar solen ganska tappert ändå. Man kan allt skymta den ibland där bakom den tjocka tjocka fasaden. Hopp. Det är något fint. Något som kommer att betyda mer och mer ju äldre man blir har jag förstått. Livets gång. Men ändå inte okej. Inte okej.
Idag, om ett par timmar går Mimmi express mot destination Stockholm. Och smått överglad att jag kan få bestämma min egna musik. Mitt eget soundtrack till min egna filosofiska resa. Nu kom solen! :) Hoppet som lyser igenom. Och borta.
Nu soundtrack. Bästa soundtracket. Lite sådär schizofreniskt. Passar in om inte annat.
Jag hoppas alla ni fina fina egna personer, individer får en härlig lördag :)
KÄRLEK!
Kommentarer
Postat av: Angelica
Fina bilder!
Trackback
