They say....
Jag är hemma. Jag har tänt massor av ljus, dricker öl och satt på grym musik. Hög musik. Annat finns inte. Tack vare vår grymma underbara tant till granne. Thank god (or naaaat) for that. För tanten som aldrig klagar menar jag. Annars hade jag flyttat ut. Ifall hon hade klagat alltså. Snälltanten. Men hon springer med klackar på i lägenheten kl tre på natten. Ja då ska ni veta att hon är vår enda granne och hon bor här ovanför. Hon springer runt och härjar (i klackar) på konstiga tider. Ingen relation. Inga barn. Vi har bara hört henne knulla en gång. EN GÅNG. WHAT? Ja. Vi drar slutsatsen - Att hon jobbar med kärlek. Ja. Kriminell kärlek alltså. Hon får enough på jobbet.... och så ser hon hyffsat smidig ut ockå tanten som inte är över 45.... Ja. Som sagt. Slutsatsen. Men i vilket fall ska ni veta att ifall inte snälltanten som jobbar med att älska kriminellt hade varit så bussig att låta mig spela vilken jävla musik jag vill och hur jävla högt jag vill så hade jag sprungit min väg. Flytt. Och aldrig kommit tillbaka.
Life is life sägs det och min tvilling kommer snart. SKÅL!!!!
